Fakta

Kompostmaskar.nu



Eisenida fetida kallar vi i texten Ragnar.

Ragnar lever i förmultnande organiskt material ovan jord till skillnad från sin släkting daggmasken som lever i jorden i den magrare miljön. Ragnar förflyttar sig horisontellt i sin värld men kan även byta miljö vertikalt. Ragnar föredrar något sur miljö och en föda som består av bakterier och svampar som bryter ner det organiska materialet.        Ragnar väger ca 0,5 gram och äter hälften av sin vikt varje dygn och trivs bäst vid ca 20 grader. Ragnar är röd och fin och har mycket av det röda färgämnet hemoglobin som finns i vårt eget blod med hjälp av det kan den klarar sig i miljöer där mikrorganismer har tagit hand om det mesta syret, tex komposten och kanten på gödselstacken.


När Ragnar trivs, dvs vid lagom temperatur, fuktighet, tillgång till syre och en kol/väte balans som är ok så förökar sig maskarna våldsamt, otroligt nog så blir det en maskunge/dygn, inte illa! Så om man startar med några hundra maskar så anpassar sig flocken efter den mängd mat den får. Börja din maskkompost väldigt försiktigt, lägg i en liten mängd organiskt material och öka sedan mängden successivt om du väljer att ha komposten inomhus. Börjar det lukta har du lagt i för mycket.  Maskarna anpassar sig och är alltid lagom många utom om man gör väldigt stora förändringar i matandet. Maskarna trivs bäst vid en temperatur kring 20 grader. Vid temperatur över 30 grader trivs dom inte och vid ännu varmare dör dom, maskarna tål inte heller minusgrader. Under+10 grader överlever de men äter ingenting, och det är ju trist. Komposten måste därför förvaras frostfritt eller vara isolerad vintertid och skyddas mot alltför starkt solljus. Komposten alstrar värme så att den kan stå ganska svalt.



Alla komposteringsmetoder bygger på principen att maskar, mikroorgannismer, svampar, kvalster och bakterier

bearbetar och bryter ner det organiska materialet. Det gör dom genom att tillsätta ensymer eller inta växtdelarna och bajsa ut jord. Jorden är extremt näringsrik och dessutom är det bra att avfallet inte behöver transporteras bort.

Att tillföra kompostjord i odlingarna ökar den biologiska aktiviteten i jorden och gör den lättbearbetad. 

När man har kompost är det viktigt att det är balans mellan vatten, kväve, syre och kol.


I en hushållskompost finns ofta mycket kväve och då kan man behöva tillsätta kolrikt strö eller tidningspapper.

Är komposten syrefattig kan det börja jäsa och stinka.

Är det för blött kan viktiga organismer drunkna är det för torrt då kan processerna avstanna.

Det bästa är en fuktig men inte rinnande kompost som luftas ibland.

När nedbrytningen av avfallet är igång och opimalt är det ca 35-55 grader i komposten. 


Det kan tyckas konstigt att jag skriver att maskarna inte trivs vid 30 grader men bästa nedbrytningen sker vid 35-55 grader.  Maskarna rör sig i komposten och flyttar sig til de mest optimala ställena. 

De höga temperaturerna sker inne i komposten, man kan då ofta se att maskarna är i ytterområdena, samt överst.

Olika mikroorganismer och djur har sina önsketemperaturer. Några är mest verksamma i den inledande fasen och andra tar över när det blir allt för varmt. Det kan bli upp till 60-70 grader i en varmkompost.

Blir det allt för varmt bränner komposten och den blir torr i mitten eftersom vattenånga avdunstar.


Nedbrytningen kan bara påskyndas genom att man ger microlivet så goda förutsättningar som möjligt. Det tar den tid det tar... 


Eisenia fetida (dyngmask)  blir vanligen 4-10 cm lång och tillhör familjen Daggmaskar. Kroppen är segmenterad och består av muskler, en cirkelmuskel och en longitudmuskel samt spröt. De är hermafroditer och har därför både äggstockar och spermier. Beftruktade maskar har svullna Citellum.                         ( fortplantningsorganet, tublik utbukning) När maskarna stöter ihop så förenas de via ett slem från citellum och de utbyter spermier. Så ju fler maskar som stöter ihop desto snabbare ökar populationen.

Marmora Road, Glasgow, D04 89GR